I tisdags var det dags för Biofuel Regions årliga konferens, många frågor skulle dryftas och många skulle tala, inklusive undertecknad.
Många människor träffades, alla med massor av idéer och frågor om hur vi ska nå det fossilfria samhället. Tyvärr känner jag en frustration i sådana sammanhang, just för att klockan tickar och för att så många fortfarande fokuserar på just visioner. Problemen bor nämligen inte i framtiden, de är väldigt påtagliga här och nu.
Någon gång måste man våga ta ställning. Vi kan inte diskutera teknikfrågor och nya produktionsanläggningar i all evighet.
När det gäller den tunga trafiken är problemet särskilt tydligt. Transportbranschen är hårt pressad, åkarna räknar på ettöringar och drivmedelskostnaderna är en stor fråga. Kostnaderna för en lastbil är tio gånger högre än från en personbil och utsläppen är också mångfalt högre.
Det är helt enkelt svårt för transportföretagen att hitta köpare som vill betala för ett något dyrare drivmedel om de inte har en slutkund som är beredd att betala för det. Dessutom finns det i dagsläget inga som helst styrmedel från statligt håll för att öka andelen biodrivmedel i Sveriges transportflotta.
Början till lösningen på problemet med transporternas miljöpåverkan är inte att ytterligare en vända diskutera vilken lösning som är den allra bästa, utan att se till att de mycket bra lösningar som finns faktiskt börjar användas. Det måste till en verklig omställning.
